GOSH!!1ett

Jag hade feberdrömmar inatt.

Dels drömde jag att jag flyttade in hos en tjej, som bodde i en lägenhet i ett ruckel mitt inne i en tallskog. Min syrra hade bott där tidigare. Tjejen, typ Lirta eller vad hon nu hette, var ju snäll och så men fedt trashig, det fanns en säng, en soffa där jag fick sova. Kostade 500 kronor i månaden.

Men sen insåg jag att hon var dum i huvudet, nån gång hittade jag henne liggandes i min sängsoffa med fötterna på huvudkudden och onanerade,
"Vafan!! Du får ju inte göra det i min säng, det är ju jätteäckligt!" Sen gick jag därifrån.

Sen gjorde jag något jag inte minns. Sen skulle jag tillbaka till den där lägenheten för att prata med Lirta om att jag inte kunde bo där, det var inte värt alls.
På vägen dit, gick jag först vilse, men sen hittade jag huset.
En bit ifrån såg jag värsta blåbärsrisen med två jättestora blåbär, eller mycket större än de andra, det smakade fantastiskt.
Jag såg en spindel i ett av risen som var i full färd att slå in en fluga, den gjorde liksom först en kullerbytta över flugstackarn, sen la den sig under den och började snurra in den. Jag rös.

När jag kom dit träffade jag Sol från Ormteatern, fast hon var i min ålder och hade bara hår ner till öronen. Hon hälsade på sin familj och stod på verandan med en filt runt axlarna.
Vi började prata om hur höga krav jag har på mig själv, när det gäller ritande och skrivande.
Jag vill liksom att allt ska vara bra från början, men inser alltid att det blir bäst när jag får arbeta fram något.
Jag började tänka på ett självporträtt jag har gjort och sa att det var jag faktiskt nöjd med.

Sen kom den där Lirtabruden hem och jag insåg att hon var sjukt snygg, men det funkade inte.

Där var en kille jag halvkänner, han hette Kelo här haha.
Lirta ville ha honom i sitt hem typ. Hon och någon mer.
De sjöng ballader för honom så att han skulle stanna.
Men han ville inte för han tyckte det var ett ruckel. Han pratade skånska, vilket han inte gör i vanliga fall.
"Schysst toalett :/ "

Plötsligt kom det en kille och en tjej och attackerade oss, främst Kelo.
Kelo typ sparkade den där killen i skrevet konstant, men han reagerade inte.
Jennifer var där och vi höll fast tjejen medan killen satt på kelos rygg.
Jag satt med knäna på hennes huvud som plötsligt hade blivit en bok men det var fortfarande hon för de var något slags skogsreligiöst fölk. (?)
Jennifer tyckte att vi skulle snitta henne så killen slutade hoppa på Kelo.
Jag var tveksam men hon gjorde det ändå. Rakt ovanför ögonen. Som ett unibrow.

Hennes halvröda/halvblå bokansikte rörde inte en min, gjorde inte ett ljud.
Men killen slutade och undrade vem som gjort det. Ingen svarade.
Han la skulden på mig och jag sprang ut i hallen, för nu var vi plötsligt i mitt gamla hus.

Han hoppade upp på min rygg och slog en jävla isbergssallad i mitt huvud. Jag försökte göra något slags motstånd,
"Jaså, vi ska vara så?" sa han och drog fram en stor kniv som det stod typ "Döda barn" med blod på.
Han tvingade mig att slicka på texten. Sen slet jag mig loss och sprang ut i trädgården.
Jennifer var ute ur drömmen nu
men Kelo var typ kvar därinne, så jag fick panik och sprang fram och hittade en sten som jag skulle krossa fönstret med.
Precis innan jag hann fram till fönstret så hade den där jävla bruden blivit vanlig igen och krossade fönstret med en sten som fanns därinne (?) sen började hon kasta stenar mot mig.
Hon hoppade ut genom fönstret och jag kastade stenar mot henne.
Sen hade hon plötsligt en jävla hallonbuskepinne som hon slog mig med, det gjorde sjukt ont, så jag slet loss en annan och slog henne med all kraft, men hon rörde inte jävla min.

Sjuka, sjuka människor.

Sen var Kelo borta och de andra också. Och jag fick panik och trodde att han var död.

Så jag sprang runt plötsligt i det gamla rucklet, och där var det en massa haningebor,
typ villanmänniskor (bland annat en kille som raggade på mig en gång) och lite folk från min gamla klass.

Jag gick in i ett rum som nästan var helt mörkt. Där de flesta satt.
"Är det någon som har sett.. Elok.. nej vafan heter han?"
"Är hon naken?" sa en kille från min gamla klass
"Nej, jag har underkläder på mig Darin" svarade jag Eddie. (Det är fedt lol att jag drömde så, för jag glömde vad Eddie hette men kom ihåg att han var typ värsta Darinsnubben.)

Jag fick mer och mer panik och trodde att han var död.
Sen sprang jag in i ett kök, där var han inte heller.

Kelo hade blivit Oliver Lofténkillen, och jag var i en trädgård och letade efter honom.

Jag träffade en kvinna som sa att man hade hittat spår efter honom och det lät på henne som att han var död så jag bröt ihop och låg på marken och skakade. Men då stod han där och sa "Luringluring! Nu blev du allt förvånad va?" med ett stort jävla leende.

Jag blev så glad så jag hoppade upp och omfamnade honom och sen skulle vi gå och hänga med hans Bertpolare.

Senare drömde jag att pappa var en kung och mamma drottning och jag var nån jävla kronprinsessa (vad var Hanna då?)

Pappakungen och hans armé skulle typ storduellera mot en annan kung och hans armé, det var verkligen riddare och jättekonstiga rustningar, och jag och mamma satt på varsin häst typ längst fram.
Jag var så jävla arg, för att fastän det bara var ett spel så skulle folk dö på riktigt och jag var så rädd att pappa skulle dö för han var ju kungen liksom.
Jag och mamma hoppade av våra hästar och smög oss bakom ridån, för vi tänkte minsann inte dö.
Men jag var så rädd för pappas skull.
Vi ställde oss mot väggen högst upp på en hög av svärd där det stod en massa andra kvinnor och pratade om hur vacker klänning jag hade.
Jag tog upp ett svärd och kände att det var ju helt trubbigt. Inte vasst någonstans. Vafan liksom?
Väntade på att man skulle höra någon signal.
Vi gick in. Men jag kom inte ner. För att fastän svärden var så trubbiga så kunde man säkert spetsas eller nåt. Så nån random riddare (aah lol) typ hjälpte mig ner.



VADIHELVETE? Jävla hjärna som drömmer så konstigt.

Jag drömde konstigheter inatt förresten.

Jag var vid någon resebyrå i ett större centrum och det var en massa japaner som skulle boka resa till Tokyo och jag tänkte att "Oj, jag borde kunna min japanska nu när jag ska dit." Sen kom det fram en kvinna från resebyrån (också japan) och sa väldigt vänligt att "Frida, du vet väl att du inte får sova i soffan om du inte är kund här." "Men jag ska ju boka en resa." svarade jag.
Sen såg jag pappa längst fram i kön, och jag frågade honom vad han gjorde. "Måste ju boka rum i (random tysk stad)"

Just nu går jag runt i någon slags väntan. Väntan på att pluggandet ska börja, väntan på att jobb ska svara, väntan på att insikten av vad jag vill med saker och ting ska komma, väntan på livet.
Och där lyckades jag bli jätteklyschig! Fan jag är en jävla kliché. Bajs.

Helst vill jag bara bli jävligt tankad och lyssna på musik på hög volym. GIMME!

Nu har sommaren nästan gått och det är augusti och jag och Mattis har varit tillsammans i två år åtta månader och en dag.
Jag ska kontakta skolan och ta reda på hur vi löser min igenläsning, jag ska hitta ett jobb som vill ha mig ungefär 20-30 timmar i veckan för en schysst lön, helst inne i stan helst något roligt. Och jag kan ju inte jobba i slutet av september och i oktober november någon gång pratade vi ju om att hälsa på Klara i Göteborg, och i vår ska jag ju plugga MatteB på Komvux och hur löser man allt det?
Jag ska börja repa med Oligophant igen kanske jag vet inte. Jag ska komma på vad som händer i mitt liv för jag har ingen aning just nu. Jag har aldrig varit med om liknande, för första gången i mitt liv så vet jag inte vad som händer för mig. Det är som att stå med ansiktet en centimeter från en enorm mörk vägg som man på något sätt ska tränga igenom men vet inte hur, den är bara jättestor och oviss. Jag trodde jag skulle ha en plan vid det här laget och är så rädd för att jag aldrig kommer vidare, men det vet jag att jag gör. Men nu vet jag INGENTING.
Hjälp..

BAJS!!!!123 >.<

Det suger att vara sjuk!!! Fast Ben&Jerry's, 1000liter te, Twin Peaks, SMK och Lé Bandmask saves the day. Plocka dill liksom, hurra

Jag måste verkligen bli frisk till helgen!! Annars får jag väl inte pierca mig??!!!

Just det, jag köpte den där jackan idag. Den är fin, men jag vet inte om jag vill ha den.
Fast det är 30 dagars öppet köp så jag kan tänka över't!

Bajs

Jobbig dag.
Sista engelsklektionen och jag kommer sakna det, vår lärare Emil har varit så himla bra, fast mina prestationer var kanske inte de bästa.
Det var lite hjärtskärande, för han såg så ledsen ut när han sa att det var sista lektionen.
Och knappt halva klassen var där och han skulle sakna oss och vi kommer sakna honom.

Sista KuHin och jag kommer sakna det också, darn >___< Lisa är rar. Vi gick igenom svensk folkmusik, det var fint. Jag ska fan lära mig spela på min nyckelharpa en dag, samt bli skillad på dragspel.

Svenska på tematiden och vi fick tillbaka nationella proven och hade betygsnack med frökenÅsa.
Fan vad jag är känslig. Fick typ sitta och bita mig i läppen och nypa mig i armen för att inte börja gråta. Och hon sa ju inte så hemska saker heller. Jag är tydligen väldigt ojämn, när jag skriver skönlitterärt så är det jättebra, men instruktioner är jag väldigt dålig på att följa.
Men hon sa att jag var en litterär ekvilibrist, formulerar mig fint och borde satsa på att skriva mer. Och det är inte illa, om jag inte minns helt fel så jobbade hon på ett bokförlag förut plus att allt Åsa säger är sant.
Jag blev så glad, jag ska tacka henne när jag får chansen, just då koncentrerade jag mig på att inte börja gråta, så jag sa nästan ingenting.
Sen gick jag och satte mig inne på toaletten och återhämtade mig, jag vill inte vara ledsen bland folk, det är ju sjukt fånigt att vara ledsen över nåt sånt.
Men jag och Amanda pratde senare om att VG har blivit det nya G. Det är liksom inget speciellt, det är bara som ett mellanting mellan G och MVG.
Fan vad tragisk jag är, det är ju jättebra med VG. Det är väl bara att Svenska är ett av mina favoritämnen och jag känner att jag är bra på det. Och jag vill ha bekräftelse, jag vill ha jättemycket bekräftelse hela tiden så det kändes bara piss.
JAG KOMMER SAKNA ÅSA JÄTTEMYCKET! Fastän hon kan vara himla arg ibland..

Hursomhelst så var det en jobbig dag och när jag kom hem så berättade mamma att hennes dag varit jättejobbig. Då kom jag ihåg att det hade åskat idag så det kanske hade påverkat oss.

Det känns hela tiden som att jag är så ensam. Som att det inte riktigt räknas, det jag gör.
När jag läser andras bloggar så kan jag bli så ledsen, för att jag inte nämns.
Men å andra sidan, vad gör jag för att få upp folks intresse? Vilka nämner jag?
Varför vill jag egentligen bli älskad av allt och alla hela tiden, även de jag knappt pratar med?
Fast det känns som att jag bara försöker och försöker.

Idag var jag ledig hursomhelst. Jag och mor var i Farsta och letade presse till systeryster, men det var svårare än vi trodde. Jag hittade en rätt fin jacka på VeroModa som kanske kommer ses på en kropp nära mig om jag bestämmer mig för att köpa den. Och ett par jetefina skor! Omg! Men de fanns inte i min storlek så jag ske leta upp dem i nån annan affär, jag har ju liksom presentkort på Nilson, så det blir nog bra det här. :D
Fan jag måste sluta försöka dämpa min så kallade ångest med konsunmtionslycka.

När vi var påväg ut från le centrum så såg vi en man med en barnvagn som försökte åka upp för en rulltrappa, där fanns också barnets mor(?) samt två väktare.
Mannen verkade påverkad av något och tjatade på att de skulle förbi någon affär, typ GATT?, och var jätteobehaglig. Eller det obehagliga var just att han höll i barnvagnen och de andra var så oroliga, väktarna stängde av rulltrappan. Sen gick vi, så jag vet inte vad som hände.

JAG BLIR ALDRIG FRISK! >_____________<
Nu har jag varit förkyld jättelänge, och snart får jag inte ta nässpray mer, så jag måste typ övergå till min bihåleinflammationsspray - för jag tror det är de som krånglar. Jävla bihålor! >_<

ddfd

Idag åkte jag till skolan tidigare för att hinna öva lite dragspel innan clinicen med Nina Persson.
Men repan var stängd så jag kunde inte boka nåt rum. :/ Synd, sista letkionen imorgon.
Clinicen var fin. Jag störde mig dock på vissa saker - det var liksom Persson man ville se.
Sen hade jag Elektronisk datamusik, men jag kom inte in på min användare så jag kunde inte jobba med låten som ska vara klar på fredag. >___< Det gick inte bra idag.

Sen tog jag en sväng förbi la Principessa (världens finaste affär, jag hänger där lite för ofta så hon som jobbar där måste tro att jag är en stalker eller nåt!) och provade en jetefin klänning från Noa Noa. Den var verkligen urtjusig, så jag tänkte att den kunde få agera studentklänning, samtidigt som man kan ha den till annat, den är liksom inte för studentig. Men deras storlekar är större än vanligt så den minsta var till och med förstor. Hursomhelst så ska jag försöka ta mig till butiken på Kungsgatan och kolla om det finns en där. Den var sååå fin! GAH! Okej sluta nu.

En annan sak som känns konstig är att jag har typ inga lektioner längre!
Piano är slut, jag har sista dragspelslektionen imorgon, engelskan tar slut efter den här veckan, ARL borde vara slut men det är den inte eftersom vi har så mycket att ta igen då vår älskade lärare inte så ofta är på skolan, KuHi är sista den här veckan. Snart är allt slut! OMG!!!!



Åh i lördags förresten: fan vad kul det var, åh vad bra det blev! Jag är så glad att alla verkade gilla det. Mer sånt. Mer fina fester. ^____________________________^

Åh!

Hittade bilder i Simons bilddagbok från Skivan på Fasching 30/4.

Det var faktiskt himla kul, bortsett från att jag var sjuk och hade sjukt ont i huvudet. :/

hejsa

nu har det gått två studentskivor till, det var fint, men jag var sjuk. :(
typ stört förkyld.. of doom.
nu håller jag på att bli frisk igen, imorgon kommer mattis och på lördag är det fest i gula villan.
min och jennifers fest, yey!


var på oligophants spelning i tisdags på fight club.
faan vad bra de är. alltså serri, de har verkligen utvecklats sen sist jag hörde.
hmm, det var nog när jag själv var med. det var ett tag sen nu.
endel av mig vill komma tillbaka, jag saknar allt det där. och jag saknar alla i bandet, verkligen, alla, de är så himla fina människor.
men samtidigt vill jag inte. samtidigt känns det som att jag aldrig har haft något att säga till om. som att några har större betydelse än andra.
i höstas hade jag verkligen inte tid att repa, det var dåligt av mig att prioritera annat, typ jobb och försöka att inte deppa ihop totalt, så jag var typ fedt dissig.
men jag blev verkligen ledsen, eller besviken, fast inte förvånad, av att bara se att jag plötsligt var ersatt. utan vidare. inget "frida har lämnat bandet", bara "exmedlem".
som om den tiden jag varit med inte betydde mer än så. tack och hej!
förlåt, men när melody lämnade bandet så var det typ rabalder, och när hon kom tillbaka så var det lyckans lycka. kalla mig egoistisk, eller vadsomhelst, men det är inte okej.
och saker som sas i tisdags blev bara en kall bit i magen, och jag blev så osäker.
om jag ska vara med så vill jag känna mig respekterad. kanske borde typ säga vad jag vill med det här. fast då kanske de inte vill ha med mig. ÅH JAG VET INTE!

jag känner mig så jävla osäker, jag känner mig liksom halvviktig för alla.
jag vill känna mig helviktig och önskad.
det suger.

uh

Jag är så jävla trött så jag dör nästan. Imorse vaknade jag och hade värsta baksmällan på länge PLUS värsta mensvärken på länge. SAMTIDIGT. Ja ba "kviiid"

Igår var fint, det var liksom mellanstadiedisko goes alkohol. Billig öl plus att jag blev bjuden. Niiice. Dock röktes det inomhus (banga) så mina kläder och hela jag (särskilt hår) luktade inrökt soffa imorse. :/
Sen tyckte jag att det spårade ur lite senare. Det spyddes, folk satt och såg helt lobotomerade ut och allt var bara allmänt konstigt, eller så var det jag som blev låg eller nåt. Så jag och Melody och Mattias drog. Sen vid Gullmars så köpte vi pommes och då plev jak klad! :D Sen åkte jag hem och sov.

Idag hade vi KuHiprov, och jag fattar ärligt inte varför jag åkte dit och gjorde det. Det gick verkligen åt helvete, jag skrev typ ingenting utan satt bara och stirrade framför mig och mådde illa. Borde ha struntat i det och gjort det senare. Yeye..
Sen var jag rätt låg och ville bara dra hem, men då mötte jag upp Nina, Mattias och några fler och vi drog till Mariatorget och fikade på gräset. Sleven har goda cookies som fan. Banga aldrig.


Nu ska jag och mamma åta mat, jag är fedt hungrig. Hurra!

men seriöst. PIANO

men lol. i panio heter det väl..

:D

Alltså peppen! Jag fick mvg på piano.
Jag kommer verkligen sakna att ha lektioner. Sen jag började gymnasiet så har spelandet utvecklats så mycket, i jämförelse med tidigare. Bästa lärarna osv.. <3

shit jag känner mig som hämtad från 70-talet när jag sitter här med nytvättade jeans som ett andra skinn runt kroppen. lär ju få urinvägsinfektion. banga!!!!12

-___-

Jag känner mig så jävla likgiltig varvat med överkänslig.
Jag känner mig så jävla till övers.

Det visste du inte:
När jag är i skolan vet jag aldrig vart jag ska ta vägen. Jag sätter mig vid en dator och stirrar på händelselösa sidor. Det är inte som att jag skriver till någon, jag försöker bara se upptagen ut så att ingen ska se hur jävla obekväm jag är.

Jag är livrädd för att sitta ensam och äta på offentliga platser, det kan hända att jag inte äter bara för att slippa min imaginära förödmjukelse. Och kombinaitonen Frida + INTE mat är som de flesta vet otroligt dålig. Det leder bara till att jag blir ännu obekvämare och känsligare.

Jag blir liksom inte jätteglad över någonting. Det enda jag vill är att det ska vara varmt och att jag ska hitta människor jag är trygg med, som bryr sig om mig som jag kan bry mig om.
Som inte tar mig för fucking givet. Snälla! Var lite snäll.

Jag har gått och varit jätteorolig för Mattis. Ikväll kunde jag inte sova.
Så jag ligger i min säng med lampan släckt, då jag får ett sms: världens gulligaste Ragnhild smsar en adress där Mattis och de andra lägger upp bilder på vad de gör.
Så jag far upp ur sängen, på med datorn, och nu känns allt så mycket bättre. Fast Mattis den jäveln har skaffat en cowboyhatt, jävla hillbilly. >______< Men det känns bra att han verkar ha det bra.

Kom hem!

Okej. . here goes

Jag vet inte vad jag vill med det här. Men det visar sig väl med tiden.

Känns som att jag förlorar mig själv i all stress, men det är väl ett vanligt fenomen? Man hör ju om det, men att vara med om det är något helt annat. Jag känner mig bara så jävla tom. Det suger, jag vill vara glad.

Nu är det inte långt kvar, snart har tolv fucking år gått. Vet inte vad jag ska göra sen. >___<
Jag vill bara inte förlora musiken. Det låter jävligt catchy.. men efter att ha spelat i tio år, och då med någon som hållit igång det, så vet jag inte hur det blir med min egen framförhållning. Måste typ styra upp det. Då.