Jobbig dag.
Sista engelsklektionen och jag kommer sakna det, vår lärare Emil har varit så himla bra, fast mina prestationer var kanske inte de bästa.
Det var lite hjärtskärande, för han såg så ledsen ut när han sa att det var sista lektionen.
Och knappt halva klassen var där och han skulle sakna oss och vi kommer sakna honom.
Sista KuHin och jag kommer sakna det också, darn >___< Lisa är rar. Vi gick igenom svensk folkmusik, det var fint. Jag ska fan lära mig spela på min nyckelharpa en dag, samt bli skillad på dragspel.
Svenska på tematiden och vi fick tillbaka nationella proven och hade betygsnack med frökenÅsa.
Fan vad jag är känslig. Fick typ sitta och bita mig i läppen och nypa mig i armen för att inte börja gråta. Och hon sa ju inte så hemska saker heller. Jag är tydligen väldigt ojämn, när jag skriver skönlitterärt så är det jättebra, men instruktioner är jag väldigt dålig på att följa.
Men hon sa att jag var en litterär ekvilibrist, formulerar mig fint och borde satsa på att skriva mer. Och det är inte illa, om jag inte minns helt fel så jobbade hon på ett bokförlag förut plus att allt Åsa säger är sant.
Jag blev så glad, jag ska tacka henne när jag får chansen, just då koncentrerade jag mig på att inte börja gråta, så jag sa nästan ingenting.
Sen gick jag och satte mig inne på toaletten och återhämtade mig, jag vill inte vara ledsen bland folk, det är ju sjukt fånigt att vara ledsen över nåt sånt.
Men jag och Amanda pratde senare om att VG har blivit det nya G. Det är liksom inget speciellt, det är bara som ett mellanting mellan G och MVG.
Fan vad tragisk jag är, det är ju jättebra med VG. Det är väl bara att Svenska är ett av mina favoritämnen och jag känner att jag är bra på det. Och jag vill ha bekräftelse, jag vill ha jättemycket bekräftelse hela tiden så det kändes bara piss.
JAG KOMMER SAKNA ÅSA JÄTTEMYCKET! Fastän hon kan vara himla arg ibland..
Hursomhelst så var det en jobbig dag och när jag kom hem så berättade mamma att hennes dag varit jättejobbig. Då kom jag ihåg att det hade åskat idag så det kanske hade påverkat oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar