Det känns hela tiden som att jag är så ensam. Som att det inte riktigt räknas, det jag gör.
När jag läser andras bloggar så kan jag bli så ledsen, för att jag inte nämns.
Men å andra sidan, vad gör jag för att få upp folks intresse? Vilka nämner jag?
Varför vill jag egentligen bli älskad av allt och alla hela tiden, även de jag knappt pratar med?
Fast det känns som att jag bara försöker och försöker.

Idag var jag ledig hursomhelst. Jag och mor var i Farsta och letade presse till systeryster, men det var svårare än vi trodde. Jag hittade en rätt fin jacka på VeroModa som kanske kommer ses på en kropp nära mig om jag bestämmer mig för att köpa den. Och ett par jetefina skor! Omg! Men de fanns inte i min storlek så jag ske leta upp dem i nån annan affär, jag har ju liksom presentkort på Nilson, så det blir nog bra det här. :D
Fan jag måste sluta försöka dämpa min så kallade ångest med konsunmtionslycka.

När vi var påväg ut från le centrum så såg vi en man med en barnvagn som försökte åka upp för en rulltrappa, där fanns också barnets mor(?) samt två väktare.
Mannen verkade påverkad av något och tjatade på att de skulle förbi någon affär, typ GATT?, och var jätteobehaglig. Eller det obehagliga var just att han höll i barnvagnen och de andra var så oroliga, väktarna stängde av rulltrappan. Sen gick vi, så jag vet inte vad som hände.

JAG BLIR ALDRIG FRISK! >_____________<
Nu har jag varit förkyld jättelänge, och snart får jag inte ta nässpray mer, så jag måste typ övergå till min bihåleinflammationsspray - för jag tror det är de som krånglar. Jävla bihålor! >_<