Jag har försökt formulera mig på nåt sätt för att försöka förklara vad som händer just nu.
Med risk för att låta som ett emokid: Allt suger.
Eller egentligen inte.
Jag är rätt nöjd med hur min kommande framtid ser ut.
Jag har bestämt mig för att söka till roliga utblidningar, som jag tror är asbra för mig. Nyckelviksskolan färg, form och hantverkslinje, annars franska, annars genus.
Jag ska till Japan och hälsa på Jenfa tre veckor i mars april.
Jag har upptäckt att jag har fina vänner som jag vill komma närmre.
Min familj är som vanligt rar, om än vissa mindre småbråk dyker upp ibland (rätt ofta).
Det känns ändå som att det är rätt normalt.

Men jag känner mig så sjukt ensam.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vem jag verkligen kan prata med.
Jag behöver bara att nån rör vid mig, håller om mig. Jag behöver kärlek och typ.. bekräftelse.
Just nu gör allt bara så ont. Men samtidigt vill jag verkligen inte ha ett förhållande, bara en trygghet.

Äh skit jag vet inte. Jag vill bara bli typ full och sova och glömma allt.
Eller kanske få lite ljus och kompromisslös glädje. Hejdå