Allt bara går fram och tillbaka hela tiden. Men det är väl lite det det hela går ut på. Det är aldrig någonsin helt bra för alltid. Först är jag glader tjejur och det går framåt och jag vet vart jag ska, vart jag är på väg och sen går det tillbaka igen och jag vet ingenting alls.

Jag har värsta fina rummet i en lite väl rörig och stor lägenhet.

Jag vill helst egentligen ha något fint och eget. Min lilla etta som jag skulle inreda med alla mina fina bilder jag fått tag på, mitt piano och mitt fina skrivbord och min dator sen skulle det vara bra så, kanske min säng också, och alla mina tusen miljarder kläder som jag aldrig använder. Men de skulle liksom i alla fall vara där för de hör ju dit.

Om jag har tur så kommer jag in på Nyckelviken i år. Tror mer på mina bilder i år, de är mer aktuella så att säga. Inte gjorda för tvåhundra år sen utan typ igår och några i övermorgon och några på måndag, vilket också är dumt för jag vet inte om de är helt genomarbetade men vafan. Vi kör ba. Den tjugonde ska de in hursomhelst. Hej och hå. Annars vet jag inte hur jag gör, skaffar jobb typ.

Allt är ganska förvirrat men ganska mycket känns bra.

Jag vill ha mitt piano hos mig och vara ensam och spela för det gör jag aldrig längre. Det bor hos mamma och pappa för här får det inte plats. Inte i mitt fina lilla rum i alla fall och i lägenheten vill jag inte ha det. Om det är så mycket bättre att står där borta och samlar damm och agerar tavel- och blomhylla vet jag inte. Men det får vara så tills vidare. Tills jag får min lilla etta alternativt tvåa med bad och kök.

Hela jag-är-en-dålig-genusstudent-som-inte-gör-det-jag-ska-och-csn-kommer-aldrig-vilja-ha-med-mig-att-göra-igen-åhgrenen har lagt sig lite nu efter att jag fick prata med fina studievägledaren (om det är det han nu faktiskt är) och insåg att det nog löser sig. Hurra!

NU VILL JAG INTE VARA SJUK LÄNGRE NU VILL JAG HA ÖL OCH PARK.

FLEET FOXES ÄR HIMLA FINA OCKSÅ.

HEJDÅEHHHHHHHHH!!!!!